"Ångrar u att blev gravid? Du vill inte göra en gång till,va)"

Publicerad 2014-04-07 15:00:54 i Allmänt,

Dessa frågor fick jag idag... Hmm.... Svaret,utan tvekan är att :NEJ,jag ångrar inte,och ja,jag skulle göra om och om igen!

Ni som inte vet varför fick jag dom frågorna,orsaken är: hade en jobbig graviditet,där dom sista 5-6 veckorna var på sjukhuset.... In och ut,leva på droppar,osv,osv.... Det finns inlägg från tidigare där kan ni läsa om det...

Helgen (15-16 mars) mådde jag dåligt gen,kräktes upp stora delen av vad jag fick i mig.. På måndagen var dags för sjukhus,dropp natten... Vi åkte in och efter en stund kom det... Kramper igen,då var det bara att ta fram morfinet igen... Då sa läkaren Gustav att hur det än går bäst att dom behåller mig tills Linnèa kommer,så det skulle bli slut med att få åka hem varannan dag. Och ska diskuteras igångsättningen på mig. Efter diskussion mellan han och Eva kom dom fram till metoden som skulle passa bäst för mig när dom sätter igång mig. Så på tisdag vart det bestämd att: onsdag morgon kör vi. Vi fick åka hem och spendera natten hemma,och var tillbaka på onsdag morgon. Mellan 09-10 fick jag en dos hormongel som skulle få livmodertappen att mogna fortare och ge förvärkar. Min kropp svarade på gelen fort och hade förvärkar hela dagen! Starkare ch starkare.. Dom undersökte flera gånger för att se och blev bestämd på kvällen att jag kommer få sovdos och på morgonen tar dom vattnet. Sagt och gjort kl23 fick jag sovdosen och en dos morfin till (fick tidigare med pga förvärkar)...sova fick jag inte mycket ändå,var vaken typ 20-30 minuter varenda timme, men jag var smärtfri af! 😊 kom morgonen (torsdag den20) och då var det dags... In på fl från bb (vi hade två rum vi minsann! 😊) och köra på. Dom tog vattnet 09:40 och det var bara att vänta. Fick hormondroppet inkopplad och inte tog långt ts innan värkarna satt igång... Började lagomt,sedan blev det starkare och starkare. Var planerat att ska få tidig epidular (jag ville ha så och det var bäst för mig så jag inte kör slut på mig på en gång) men blev inte så. Ville inte själv heller, jag ville uppleva värkarna,hur det känns. Lustgasen var min bästa vän och ärligt värkarna var : SKÖN SMÄRTA!! Helt annan smärta än tarmvred/mag smärta! Runt kl15 kom Vivianne (barnmorskan) och sa till att nu är det minsann dags för epidural för att dom inte vill att jag ska köra slut på mig. Jag sa inte emot kan jag säga!😊 så fick bedövningen och kunde slappna av äntligen. Men det visade sig att allt går inte som det ska. Första timmarna gick bra, jag öppnade mig 3 cm och sedan tvär slutat allt,öppnade mg inte mer. Och hormondropparna bara kom ch kom, dom höjde dosen på en jävulsk fart (började på 60 ml/h och högsta var det 260ml/h tror jag). Helt plötsligt visade ctgn att sessans hjärtljud var mellan 70-80 från 140-150.... Och hon rörde sig inte mycket. Kan säga att fick panik som bara den,barnmorskan kom,tog pappret och gick till läkaren för att visa och se vad vi ska göra. Hjärtljudet hoppade tillbaka till 140-150 så det var skönt,men hon var trött! Lika med mamman; jag var trött och rädd! Tårarna rann, ända som hjälpte var att Tomas var där med mig! Hjärtljudet kunde bero på något annat sa dom, att blev nånting med själva kontakten,bla bla... Efter en stund kom läkaren (Anders) för att kolla läget. Han tog en ctg papper till ch gick iväg.. När han kom tillbaka då undersökte han mig och syndes på han att går inte som dom vill. Fortfarande bara 3 cm som var flera timmar innan. Jag borde börjat öppna mig 1 cm i timmen... Men han sa att tyvärr så värkarna och allt jag har tack vare bara för dropparna, min livmodern kom inte igång, den gör ingenting själv, ,min kropp och livmodern är inte redo. Men eftersom jag åt en subway macka vid kl17 därav hade vi 2-3 timmar innan jag kunde bli opererad. Så han frågade oss om vi vill ge ett försök till och få in en påse dropp till. Absolut sa vi, så det var bara att köra på. Men han sa att högst 2-3 timmar sedan avbryter vi och blir operation. Man såg på han att han visste redan då att det hår kommer inte fungera, men tror att han ville bara fylla ut dom 2-3 timmarna som vi hade... Det har gått knappt 2 timmar och han var tillbaka... Undersökte mig och konstaterade att fortfarande händer ingenting, öppnar mig inte mer. Han "masserade" på sessans huvud för att se om hon reagerar. Han sa att som tur är hon reagerar på rörelse så det år bra! Han avbröt igångsättningen och sa att om en timme kör vi. Nervösiteten slog in ännu mer, blev så rädd.. Egentligen inte för själva snittet och inte för att jag kommer bli opererad(jag har blivit opererad några ggr under mitt liv så) , bara för hela situationen. Hur allt ska gå, hur mår våran dotter!?? Jag var mest rädd för hennes skull! Kl23 kom dom och hämta oss... Ner på operationen, massa folk,dom tog Tomas och han fick byta om.. Jag fick en sköterska över mig på varje sida,på båda armarna, vid min mage.. Dom höll på och gjorde massa... Och sedan var dags... 23:40!!! 23:40 fick vi höra det! Det bästa skriket man kan höra i det här livet!!! 23:40 kom hon ut!! Hon mådde så bra att jag fick henne över min bröst på en gång! Bara för några sekunder men jag fick se henne,pussa på henne!! Hon var det vackraste jag har någonsin sett!! Jag bröt ihop och bara grät och grät! Sedan tog dom henne it till barnläkare och Tomas fick följa med! Efter några minuter kom dom tillbaka! Tomas hade Linnèa i famnen och det var så fint att se! Dom la henne på mig igen så jag fick se henne igen,röra henne, prata med henne lite. Efter en liten stund sa barnmorskan att nu är det dags för Tomas och Linnèa att följa med upp till bb och jag skulle upp efter dom har sytt ihop mig! Som tur är allt gick bra med operationen och fick komma upp på bb på en gång efter dom var klar med mig! Kvart i 1 var jag uppe med min lilla familj! Hon var så perfekt! Hon ÄR perfekt!!! Föddes med 2800 gram och 49 cm....

Kejsarsnitt: fyfan!!!! Vilken hemsk känsla säger jag! När man inte vet riktigt vad som kommer hända, när man är inte mentalt beredd då är det tufft! Dom sa att det kan kännas obehagligt ibland så jag tänkte: ja men lite obehag gör inget, sånt har jag känt förut! Åh herregud vad fel jag hade där!!: aldrig har jag upplevt sånt här förut!! Nästan som att gjorde ont! Man känner mycket,hur dom sliter,drar, trycker, pushar.. Ja du känner allt!! Fick höra att dom gör så för att det ska likna/känna som en vanlig förlossning... Mest för bäbisarna...

Sedan hade vi jobbiga dagar,hon gick ner till 2530 gram och gick inte bra med amningen, jag inte hade mjölk... Vill inte gå in i det riktigt, men vissa personal på bb är ett skämt och borde inte alls få jobba där!! Jag blev knäckt, kände mig värdelös och så tack vare dom... Men men, nu är det över, vi har varit hemma sedan den24e och allt går bra, för att vi kör och gör hur vi vill och inte blir uppstressade och tvingade för saker.... Så mycket om det... Hände en del till, men vill inte gå in i det som sagt.

Linnèa mår bra, hon går upp i vikt, i fredags vägde hon 2890 gram! 😊❤️ Älskade dottern!!

Så tillbaka till dom frågorna jag fick. Nej,jg ångrar inte!! Inte för en sekund!! Är jag rädd för att bli gravid igen? JA, det är jag, MEN jag skulle göra om det när som helst! Och jag kommer bli gravid igen, Linnèa kommer få syskon! Inte än, vi vill vänta 1,5-2 år.. Och jag behöver den tiden att läka, hitta tillbaka till mig själv och glömma allt som vill inte minnas på. Ärligt jag saknar att vara gravid! Det känns så tomt! Än idag kan jag komma på mig själv att smeker på min mage och letar efter sessan och väntar på sparkar! 😊 men en vacker dag... En vacker dag blir jag gravid igen! Och bara för att vi hade jobbigt och tufft nu det betyder inte att blir samma med nästa graviditeten! Och om det blir samma igen!??? Då har jag bara en sak att säga: Bring it on!!! Jag kommer bli redo och kommer göra om det!! Det är så värt!! Och vi hade ändå tur och bra! Situationen hade kunnat bli värre!! Det jag tänker på varje dag!!

Lite bild på våran prinsessa: