När slutet är nära
Imorse fick jag en nyhet: Nu är det nära för min pappa... Julafton fick han åka in på sjukhuset med misstänkt stroke, han har legat där sedan dess, men det verkar gå mot slutet nu. Min farbror var inne imorse och pappa knappast kände igen han, han är gulare och gulare, fastbunden i en säng med såna höga sidor på. Även läkaren sa att ingen mening att påbörja ärendet för att få in han på ett hem. Historien är lång hur han hamnade här. Allt började med alkoholen, den förbannade alkoholen. Japp min pappa är alkoholist. Att ha alkoholister i familjen (haft flera stycken) är inte lätt. Att växa upp och se sin pappa supa ihjäl sig är ingen kul. Bli tappad som bebis för att sin pappa är full är ingen kul,osv....Mina föräldrar skilde sig när jag var 5, men var hos pappa en del. Alltid älskat min pappa, han var rolig, vi var mer som vänner., men aldrig var riktigt som en pappa...Men med tiden när jag växte upp insåg jag att allt är så fel. Att ta med sig en liten flicka på pub varje dag/kväll och få hon titta på hur sin pappa och alla andra dricker där är fel. Självklart som liten flicka jag tyckte det var roligt, jag fick min favorit juice, massa choklad, godis där.. Och jag visste inte, förstod inte bättre. Att lämna hemma en 5-6 årig flicka och bara 'springa över' till grannen och inte komma hem länge;när det är kväll, maten i ugnen började röka, det var rök i hela huset.... Där fick jag stå ute på bron och tok skrika, grina innan han kom hem och luktade sprit självklart...Jag har alltid älskat min pappa, alltid hoppades att han kommer förändras. Jag stod på hans sida varje gång, alltid. Även när jag fick inte det bästa, fick inte det riktiga pappa figuren. Sedan gifte han sig om, fick en liten dotter, min älskade lilla syster. Jag visste innerst inne att hon kommer få gå igenom samma sak som mig. Visste det dagen jag höll henne för första gången. Jag hoppades att inte, att nu kommer han ta och skärper till sig, ska växa upp. Trodde jag.. Men nej, fortsatt välja spriten, tog med min lillasyster när han gick dricka och det där äktenskapet slutade med. Dom skilde sig när min lillasyster var 5. Exakt samma sak som jag fick uppleva... Efter det allt bara började gå neråt. Efter jag flyttade till Sverige fick jag veta att han är på sjukhus i koma, och inte säkert han kommer klara sig. Men det gjorde han! Fick lära sig att gå och så igen, men han klarade det! Och då slutade han dricka i 1-2 år... Sedan samma sak igen... Sprit, sjukhus.. Slutade dricka en gång till... Sedan om och om igen, samma cirkel... Även läkarna sa att det är ett mirakels tt han lever, han måste verkligen sluta dricka! Men det hjälpte inte... Varje gång när han slutade med drickandet efter1-2 år började han om... Och han bara ljög och ljög, sket i allt, slösade bort all pengar, brände upp alla broar runt om sig... Men jag hoppades, stod dör ändå.. Även att jag visste innerst inne, jag var där... Ringde han, försökt prata med han fint, elakt, hotade han, inget hjälpte.... Det blev så dåligt till slut att han var tvungen att börja med dialys 4 ggr i veckan, massa behandlingar, undersökningar.. OchTomas ad gör han efter månader!?? Börjar f*cking supa!!!! Så här är vi nu... Levern har gett upp, njurarna, han är inte alls klar i huvudet alla gånger, och ligger mot slutet. Jag trodde kanske han vaknar nu när han ska få barnbarn från mig... Han har 2 från tidigare, men det är annat.. Det är mitt mirakel barn! Och många år jag var det enda dottern, hans prinsessa tills vi fick veta att han har en till, som är äldre än mig. Min pappa visste inte om henne heller... Hon har två barn nu, så han hade barnbarn från tidigare. Men även han sa att det att jag ska ha är annat, speciellt och nånting extra. Men hjälpte inte det heller, fortsatt ljuga och supa trots dålig hälsa, dialys och allt annat. Nu är det bara vänta på slutet. Har levt i flera år med rädslan att telefonen kan ringa när som helst eller kan få ett sms när som helst att "din pappa finns inte längre". Nu kan det hända nästa vecka, om 1 månad, 2 månader... Vem vet hur länge till orkar hans kropp kämpa.
Jag är full med olika känslor, är fruktansvärt arg, förbannad, irriterad, ledsen, besviken, förkrossad. Det gör så ont i hjärtat, mest för att jag kan inte ens hälsa på han innan han försvinner, för att kan inte vara där, för att min älskade dotter kommer inte få lära känna sin morfar! Men framförallt jag är så arg, så fruktansvärt arg på min pappa!!!! Han förstörde sitt liv, förstörde andras liv runt omkring sig! Varenda gång när det kom fram till att välja spriten eller ett liv utan sprit, oss hans döttrar, han alltid tog och valde spriten!!! Han sa varje gång han var nykter länge att han aldrig mått bättre än då, men ändå tog han den jävla spriten igen!! Jag vill inte vara arg, men det är jag! Vill bara ställa mig framför han och skrika och berätta allt vad jag känner, smärtan jag känner, besvikelsen.... Han valde det här, han visste vad han gör varje gång han tog sprit flaskan.. Ingen kan säga till mig att alkoholism är en sjukdom, nej det är inte det! Inte i min pappas situation iaf. Han visste exakt vad han gör, hur det är att leva full och leva utan alkohol... Han är en vuxen människa som gjorde sina egna val, ingen tvingade han att ta flaskan. Alla ville bara hans bästa, men när någon sa till då stängde han av sig, stängde ut allihopa, ville inte höra det. Han sa vad vi ville höra och sen gick han och gjorde tvärtom.
Kanske det låter hemskt och känslolöst men ärligt talat så önskar jag att det skulle sluta snart! Det är bäst för han med, sluta lida... Bättre blir inte, bara sämre så hade varit bättre om det hade hänt så fort som möjligt! Allt vi har gått genom åren, allt han har gjort/gått genom, snälla låt han gå! Han kommer ha bättre! Ni kan säga att jag är hemsk men det är jag inte, lita på mig! Har levt i många år med rädslan att vilken dag/vilken timme kommer telefonen ringa och få höra att 'nu han är borta'. Han är inte klar i huvudet, han lider, måste ligga i en säng,fastbunden, med massa nålar.... Det är inget liv...
Alkoholism är hemsk! Ingen vill se att en av sina nära och kära förstör sitt liv pga alkoholen! Så om ni har någon i eran närhet som har problem led alkoholen, kämpa och skaffa hjälp! Låt inte han/hon fortsätta!! Spelar ingen roll vad den personen säger, att han/ hon behöver inte hjälp och så... Bullshit! Och dom kommer säga precis allt vad ni vill höra, dom lovar allt mellan himmel och jord, men tro inte på det, skaffa hjälpen ändå!
Jag älskar min pappa, kommer alltid göra det! Önskar att livet hade andra planer för han, för oss, att han skulle kunnat hälsa på här, se hans barnbarn växa upp, kunna leka med henne! Det jag önskar! Saknar sen gamla glada människan som alltid skrattade.... När jag såg han sist (2012) var han inte sig själv redan då. Och när jag kunde prata med han sist (3 veckor sedan) då den 'gamla' han var borta.. Det var som att prata med någon annan,inte med min pappa. Han fyller 51 år nu i sommar... Så ung ändå....
Tänker på dig pappa varje sekund, älskar dig så mycket! ❤️
