Vårat liv,vardag sedan i onsdags
Nu tänkte jag rensa luften lite vad som pågår med oss just nu egentligen(så slipper undvika samtal/sms från folk). Sista tiden som många har märkt jag har inte mått toppen, och läget blev svårare och värre. Det har kommit så långt att jag knappast hade ork, hade ont hela tiden, fick nästan ingen mat/vätska i mig utan att kräkas. Det har gått så långt att i onsdags även sessan i magen blev alldeles för trött, rörelserna försvann runt kl9-10 i onsdags förmiddag. På eftermiddag hade jag tid ändå i Krokom hos läkare (pga mina blodprov) så då sa jag till min bm hur läget är. Hon lyssnade på hjärtljudet och hittade sessan, men skickade in ändå på förlossningen för att kolla. Sjukaste är ändå att inte hon eller läkaren reagerade på hur jag såg ut(som en lik) och att jag höll på somna gåendes(läkaren hade lätt skickat hem mig om jag inte hade sagt nånting om bebisen i magen). Iaf, svärmor skjutsade in mig och här reagerade barnmorskorna på en gång hur jag såg ut och att ingen har berättat för dom i telefonen hur jag mår egentligen.blev ctg, hjärtljudet var bra, men nästan ingen rörelse. Efter det blev det ultraljud och hon såg fin ut, men väldigt trött, hon sparkade ingenting(en liten bara under hela ultraljudet).det var bara att lägga in mig, börja med prover och dropp! Dropp behövdes riktigt jag var så djävulskt uttårkad! Sessan har blivit piggare efter nån timmar tack vare glukos droppen. Så dom körde ctg igen efter några timmar och då har hon rört sig mer än när vik om in. Ena barnmorskan sa att kurvan var inte godkänd när vi kom in men det blev mycket bättre! Och min plåga fortsatt med fruktansvärda mag kramper och smärta. Var inte riktigt medveten när jag kom in hit, men i torsdags var jag klar i huvudet igen. Var en lite piggare dag, men kände att vägen kommer bli lång. I fredags kom helvetet.... Kramper,svullen magsäck och smärtafrån helvetet. Det var bara att springa efter morfin och en kramplösande spruta för att lätta på det här. Och mitt i allt det här ko. Nyheten att min pappa gått bort den morgonen( men det tar vi i ett annat inlägg). Det blev läkare,kirurg läkare hit och dit, röntgen och massa diskussion. Dom såg i get helt stopp, men mina tarmar jobbar alldeles för sakta och finns 'fördröjd passage'. Sedan fredag kramperna kommer och går, olika dagar. Idag hade jag min tredje röntgen så får se vad som händer. Det pratas om kejsarsnitt om det behövs men läkarna gärna dra ut på det lite längre. Dock dom sa själv att dom inte kan ha mig på droppar 6 veckor till, det fungerar bara inte. I sista dagarna har det blivit mycket tårar,oro,rädsla men nu efter all diskussion och information känner mig lugnare. Vi fick hälsa på på spädbarnsavdelningen för att få höra/se vad som kommer hända om/när dagen kommer. Änligt personalen här på förlossningen kommer vi hamna där. Fick även information om Kejsarsnitt och massa annat så känns lugnare nu om sessan måste ut. Jag på andra sidan... Jaaa.... Akut operation behöver jag i te i det här läget, och dom hoppas att mina tarmar skulle lösa allt själva så fort sessan är ute. Det är hoppet så jag inte behövas opereras efter snittet. Nu är det massa men och om, hur och när frågor som måste svaras på men vi goppas på svar ett slutbesked snart!! Det här är inget drömläge, men det är bara att kämpa på.
Här bor vi
Min mat
Lyssnar på sessan ❤️
Min fina arm...
Våran tuffa prinsessa i magen mår riktigt bra, ctg görs varje morgon och kväll. Alla är nöjd med resultatet, hon är pigg dom är mest bekymrad över mig inte henne. Hon var lite trött idag efter morfinet, men fick en riktig karatepass senare på dagen❤️
Jag får fasta fortfarande, får i te ner nånting. Idag var jag tvungen att dricka två olika äckliga kontrast dryck men som tur är gick ganska bra. Fick kramper och rapade massa men kräktes inte upp det iaf. Och min rapande beror på att luften måste komma ut och eftersom går inte åt andra hållet så luften tar den enklare vägen som är uppåt nu, därav att jag rapar så mycket.
Det är provtagningar varje dag, får stark dropp så jag är sönder stucken och trött.... Igår gick det så långt att dom var tvungen att ringa till kirurgen och en narkos sköterska som fick komma och sticka och försöka få till det. Efter massa tårar och blod fick vi till. Tror jag blev stucken 8-10 ggr bara igår ...
Ja,jag vet inte vad kan jag skriva mer, det är så mycket som har hänt och inte alla mina dagar är helt klara för mig, men det här är den stora bilden,det som händer här.
Våra senaste dagarna :
Min mat
Lyssnar på sessan ❤️
Min fina arm...
Jag är totalt slut,trött och.... Ja,ni kan tänka er.. Allt det här har varit alldeles för mycket så jag ber alla så snällt att bara fråga inte alldeles för mycket. Jag orkar inte berätta om och om igen, det är tillräckligt att få in allt för oss och bearbeta. Kommer fortsätta informera om hur det ligger till, vad som händer!
Kram
PS: personalen är helt underbar här på förlossningen/bb, dom tar så bra hand om oss! Och det viktigaste är att jag har mittgång hjärta med mig, han bor här inne med mig, håller min hand, tar hand om mig!!! Jag skulle inte klara v utan han!! Men det kommer i ett annat inlägg sedan!! ❤️❤️❤️
